Område
Målare i Partille
Partille rymmer ett av Sveriges bäst bevarade industrisamhällen. Skotten William Gibson kom till byn vid Säveån omkring 1830 och byggde upp Jonsered efter brittisk modell, med ett eget tegelbruk vars lera grävdes på andra sidan ån och vars tegel gick till fabriksholmen, kyrkan, skolan och arbetarbostäderna. Jonsered är i dag riksintresse för kulturmiljövården, beskrivet av staten som ett mönstersamhälle av brittisk modell uppfört enligt fast plan. Det gör Partille till en kommun med två helt olika måleriuppdrag: i Jonsered står bärande fasader i handslaget tegel som inte ska målas alls, medan arbetet sitter i takfotens träpanel, snidade taktassar och trädörrar, samt i trähusen kring dem. I centrala Partille är förutsättningarna andra igen, med villastaden Paradiset från 1890 i nationalromantisk stil och punkthusen längs Oluff Nilssons väg från 1960-talet.
Bebyggelsen
Vad husen kräver.
Jonsereds brukssamhälle byggdes upp från 1830-talet och fungerade som bruksort fram till 1970-talet. Industribebyggelsen på fabriksholmen är i tegel från omkring 1850 till 1900, arbetarbostäderna i tegel från 1800-talet, trähusen i Hallebacken från det tidiga 1900-talet. I centrala Partille grundades villastaden Paradiset 1890, och stora delar av det offentliga byggnadsbeståndet i centrum är från 1960-talet.
- Flerbostadshus och radhusliknande arbetarbostäder i rött och gult handslaget tegel från 1800-talet, med utkragande takfot klädd med träpanel och snidade taktassar
- Små enfamiljs arbetarbostäder i trä i Hallebacken, med stadsplan och utformning av Albert Lilienberg i nationalromantisk anda
- Flerbostads- och affärshus i trä från 1920-talet samt institutionsbyggnader i trä, bland annat missionskyrka från 1912 och ordenshus från 1914
- Ekonomibyggnader vid Jonsereds herrgård med locklistpanel målad i slamfärg och naturstenssocklar
- Villastaden Paradiset från 1890 med villor i nationalromantisk stil, och punkthus från 1960-talet i centrala Partille
I Jonsered är teglet bärande både konstruktivt och kulturhistoriskt. Handslaget tegel med friser och dekor ska inte målas över, och den som föreslår det har inte förstått miljön. Måleriuppdraget ligger i träet: den utkragande takfotens panel, taktassarna, fönster och dörrar av trä. Bredvid ligger rena trähus, från Lilienbergs arbetarbostäder till trähusen från 1910- och 1920-talen, och där gäller ett helt annat färgsystem. En och samma gata i Jonsered kan alltså rymma en fasad som inte ska röras och en som ska strykas två gånger.
Lokala förutsättningar
Det som ändrar jobbet här.
Riksintresse för kulturmiljövården, Jonsered O 35
Staten motiverar riksintresset som en industrimiljö av brukskaraktär vid vattendrag och järnväg, formad under 1800-talet och tidigt 1900-tal i filantropisk anda, med välbevarad industri-, bostads- och institutionsbebyggelse uppförd enligt fast plan till ett mönstersamhälle av brittisk modell. Uttrycken är namngivna ned till enskilda byggnadstyper och årtal. Det är den nivå av precision ett förslag om ny kulör eller nytt material måste stå emot, och kommunen hanterar frågan i detaljplan och bygglov.
Tegel som inte ska målas
Arbetarbostäderna, skolan och industribyggnaderna i Jonsered är uppförda i tegel från det egna tegelbruket, i rött och gult handslaget tegel med friser och dekor. Den fasaden ska stå obehandlad. Utvändigt måleri i den bebyggelsen är takfotens träpanel, taktassarna, fönster och dörrar. Är problemet teglet eller fogarna är det murarens jobb, inte målarens, och det säger vi direkt.
Slamfärg och oljefärg i samma miljö
Vid Jonsereds herrgårdsområde är magasinets locklistpanel dokumenterat målad med slamfärg, medan bostadshus och snickerier i miljön är målade med täckande färg. Slamfärg och oljefärg går inte att lägga över varandra hur som helst: en täckande färg på en slamfärgad panel flagnar, och slamfärg fäster inte på en tidigare oljemålad yta. Vad som sitter på panelen avgörs på plats innan vi väljer produkt.
Trähusen har egna stildrag att ta hänsyn till
Hallebackens små enfamiljs arbetarbostäder i trä är utformade av Albert Lilienberg i nationalromantisk anda, och till riksintressets uttryck hör även flerbostads- och affärshus i trä från 1920-talet samt en missionskyrka från 1912 och ett ordenshus från 1914. Nationalromantiska snickerier och foder är just det som försvinner om ett hus behandlas grovt vid ommålning. Vi arbetar detaljerna för hand där de ska bevaras.
Centrala Partille är en annan uppgift än Jonsered
Kommunen pekar i sin fördjupade översiktsplan ut villastaden Paradiset, grundad 1890 med villor i enhetlig nationalromantisk stil, Lexby radhusområde och punkthusen längs Oluff Nilssons väg från 1960-talet som kulturmiljöer i centrala Partille. En villa i Paradiset och ett punkthus från 1960-talet har varken samma underlag, samma kulörlogik eller samma beställare. Vi lägger upp jobbet efter huset, inte efter kommunen.
Underlag
Jonsered i Partille är riksintresse för kulturmiljövården (O 35) och beskrivs av staten som ett mönstersamhälle av brittisk modell, med arbetarbostäder i tegel från 1800-talet, små enfamiljs arbetarbostäder i trä i Hallebacken utformade av Albert Lilienberg, och trähus från 1912, 1914 och 1920-talet
Källa: Partille kommun, kulturhistorisk utredning av herrgårdsområdet i Jonsered, kulturmiljöunderlag till detaljplan för Bokedalen, partille.se
Tjänster
Det vi oftast gör i Partille.
Fasadmålning
Trähusen i Jonsered och villorna i Paradiset är rena träfasader, medan tegelhusen i brukssamhället bara ska ha sina trädelar målade. Vi räknar fasaden efter vad som faktiskt ska behandlas, i stället för efter husets kvadratmeter.
Dörrmålning
Riksintressets beskrivning av arbetarbostäderna lyfter fram fönster och dörrar av trä som en del av det som ska bevaras. Gamla trädörrar och fönsterbågar är värda att slipas, kittas och målas om, inte att bytas mot nytt.
Kulturrenovering
Jonsered är utpekat som riksintresse ned till enskilda byggnadstyper och årtal, från kyrkan 1861 till ordenshuset 1914. Där räcker det inte att jobbet blir snyggt, det ska också bli rätt för byggnadens epok.
Måleri för BRF och fastighetsägare
Brukssamhällets flerbostadshus och radhusliknande arbetarbostäder ägs och förvaltas gemensamt, liksom punkthusen från 1960-talet i centrala Partille. Trapphus och gemensamma utrymmen beställs av en styrelse eller förvaltare och kräver ett underlag som håller för ett beslut.
Vanliga frågor i Partille
Vårt hus i Jonsered är av tegel. Vad är det ni målar?
Träet. Arbetarbostäderna och de flesta äldre byggnaderna i Jonsered är uppförda i handslaget rött och gult tegel från brukets eget tegelbruk, med friser och dekor i murverket. Det teglet ska stå omålat, det är en bärande del av riksintressets värde. Måleriet sitter i den utkragande takfotens träpanel, de snidade taktassarna, fönster och dörrar av trä. Handlar problemet om teglet eller fogarna är det en murare som ska in, och det säger vi hellre än att sälja er en fasadmålning.
Vi ligger inom riksintresset. Kan vi ändå byta kulör?
Frågan avgörs inte av oss, men vi hjälper er ta fram underlaget. Riksintresset Jonsered är motiverat som ett mönstersamhälle av brittisk modell, uppfört enligt fast plan, och uttrycken är namngivna ned till enskilda byggnadstyper och byggår. Kommunen hanterar frågan i detaljplan och bygglov. Utgångspunkten vid en ommålning är därför husets egen dokumenterade kulör och material, inte en ny idé. Vi tar reda på vad som gäller innan arbetet handlas upp.
Hur vet vi om panelen är målad med slamfärg eller med täckande färg?
Det avgörs på plats, och frågan är relevant just här. I Jonsereds herrgårdsområde är magasinets locklistpanel dokumenterat målad med slamfärg. Slamfärg och oljefärg går inte att blanda: läggs en täckande färg på en slamfärgad panel flagnar den, och slamfärg fäster inte på en tidigare oljemålad yta. Vi bedömer befintlig färg vid platsbesöket och väljer system utifrån det, inte utifrån vad som råkar stå på burken i butiken.
Vi bor i centrala Partille, inte i Jonsered. Gäller något av det här oss?
Delvis. Kommunen pekar i sin fördjupade översiktsplan ut flera kulturmiljöer i centrala Partille, bland annat villastaden Paradiset som grundades 1890 med villor i enhetlig nationalromantisk stil, Lexby radhusområde och punkthusen längs Oluff Nilssons väg från 1960-talet. En nationalromantisk villa och ett punkthus från rekordåren har olika underlag, olika detaljer och olika underhållsintervall. Vi tittar på ert hus och lämnar pris på det, inte på ett genomsnitt.
Vi arbetar också i Jonsered, Sävedalen, Öjersjö, Lexby.